life will smile for you

Jag önskar det vore så enkelt, önskar att jag kunde vakna varje dag med den tanken. Life WILL smile for you. Att se det positiva i dagen det är inte enkelt, det är verkligen inte enkelt någonstans. Humöret kan ändras lika fort som man hinner blinka, och man kan inte hindra det. Ingen kan stoppa humöret, ingen kan stoppa känslan. För den bara existerar, den bara finns där, man kan inte röra känslan, man kan heller inte se den, men det värsta av allt är att hur osynlig den än är på alla tänkbara vis, så känns den. Den känns. Sorg känns, glädje känns, hat likaså. Hur kommer det sig att allt är uppbyggt på det sättet, hur kommer det sig att jag är född till just mitt liv? Jag tror på ödet, jag tror på kärlek. Men livet gör mig för trött för att orka tro, då det jag tror på gör att jag orkar. Att jag tror så starkt att det finns någon som är menad för bara mig, eller att det finns något som jag är menad att göra. Det gör att jag orkar, det är hoppet, det är precis vad jag krigar för. Jag vill veta varför just jag lever det här livet jag lever, jag vill veta varför allt som händer runt omkring mig händer. Jag vill veta varför allt. 
Man försöker se positivt på allt, man försöker vara något folk vill att man ska vara, man vill göra de val folk förväntar sig av en. Till vilken nytta? Jag vet inte. Eller jag har som förmodligen alla andra mina funderingar, för att vi är människor, och alla människor vill framstå som det bästa. Vi har maktbegäret inom oss, det där begäret om att kämpa för att vara i mitten, i centrum av allting. Det är hemskt egentligen, men så är det och så har det alltid varit. Människan är en hemsk varelse, en hemsk egoistisk varelse, som ALLTID väljer sig själv i första hand och när jag säger alltid, då menar jag verkligen alltid. Jag undrar hur världen egentligen är menad att se ut, och nej jag tror inte på gud. Jag tror på ödet, på hoppet. Men fortfarande undrar jag hur det var tänkt att allt skulle vara från början. Jag undrar om det var meningen att allt som finns skulle skapas. Men samtidigt vill jag inte veta. Jag vill leva för nuet, utan funderingar, utan frågor där svaren inte finns. Jag vill att folk börjar ta mig på allvar, för jag vet att jag kan. Jag kan mer än ni tror!